Bisköldkörtlarna är belägna bakom sköldkörteln. De är vanligtvis fyra till antalet, även om antalet kan variera. Deras huvudsakliga funktion är att reglera kalciumnivåerna i blodet (via paratyreoideahormon) genom att verka på skelettet och njurarna. Funktionsstörningar innebär en produktion av paratyreoideahormon på nivåer som överstiger det normala – ett tillstånd som kan orsakas av hyperplasi, adenom eller karcinom i bisköldkörtlarna. Överproduktion av paratyreoideahormon leder till förhöjda kalciumnivåer i blodet, vilket i sin tur ger upphov till symtom som påverkar det neuromuskulära systemet och mag-tarmkanalen.
Bisköldkörtlar och hyperparatyreoidism
Det ovan nämnda tillståndet, även kallat hyperparatyreoidism, kan vara primärt, sekundärt eller tertiärt. Primär hyperparatyreoidism innebär en störning i bisköldkörtlarna och orsakas sällan av cancer, medan sekundära och tertiära former utgör en reaktion från bisköldkörtlarna på andra tillstånd, såsom kronisk njursvikt. Primär hyperparatyreoidism är den vanligaste orsaken till förhöjda kalciumnivåer i blodet, i befolkningen i stort och drabbar vanligtvis kvinnor över 45 års ålder. Den sekundära formen är mer sällsynt. I detta fall orsakas den ökade produktionen av bisköldkörtelhormon av ett underliggande hälsoproblem – såsom njursvikt eller malabsorption – som kan leda till D-vitaminbrist. Tertiär hyperparatyreoidism är ovanligt och förekommer hos vissa patienter med sekundär hyperparatyreoidism som utvecklar hyperplastiska, överaktiva körtlar.
Bisköldkörtlar: Bisköldkörtelcancer
Bisköldkörtelcancer är ett sällsynt tillstånd som drabbar mindre än 1 % av patienter med primär hyperparatyreoidism och kännetecknas av mycket höga nivåer av bisköldkörtelhormon. Med tiden kan patienten utveckla njursten, buksmärtor, törst, aptitlöshet, illamående, benskörhet, benbrott, förvirring och muskelsvaghet.
Bisköldkörtlar: Hypoparatyreoidism
Hypoparatyreoidism är ett tillstånd som kännetecknas av att produktionen av paratyreoideahormon ligger under det normala intervallet. Detta ger i sin tur effekter som är motsatta dem som tidigare beskrivits. Följaktligen uppstår låga kalciumnivåer i blod och skelett samt förhöjda fosfornivåer. Tillståndet är vanligtvis kroniskt, och behandlingen bygger på långvarig användning av läkemedel som reglerar nivåerna av kalcium och fosfor.Symtomen omfattar domningar, muskelkramper, svaghet, trötthet, letargi, ångest, depression och psykos. Hälsoproblem kopplade till hypoparatyreoidism inkluderar tandproblem, benskörhet, hjärtrytmrubbningar och medvetslöshet. Dessa besvär hänger samman med låga kalciumnivåer och förbättras vid tillförsel av kalcium och D-vitamin.
Bisköldkörtlar: Kirurgisk behandling av sjukdomstillstånd
Behandlingen av de nämnda bisköldkörtelsjukdomarna är i första hand kirurgisk, då avlägsnande av körteln är den enda effektiva behandlingsmetoden. Vid hyperplasi som omfattar samtliga bisköldkörtlar avlägsnas tre och en halv körtel. Det första steget inför ingreppet är att lokalisera den eller de påverkade körtlarna; ultraljud, datortomografi (DT), magnetkamera (MR) och scintigrafi av halsregionen spelar en avgörande roll i denna process. Ingreppet utförs under narkos och innebär ett mycket litet snitt på 2 – 3 centimeter långt snitt på halsen, genom vilket den eller de påverkade körtlarna avlägsnas. Med hjälp av specialiserade endoskopiska instrument förstoras operationsområdet och visas på en bildskärm, vilket gör att kirurgen kan arbeta effektivt. Snittet läggs så att det döljs i hudens naturliga veck, och stygnen placeras intradermalt. I de fall då samtliga bisköldkörtlar avlägsnas utförs en autotransplantation av patientens egen bisköldkörtelvävnad till underarmsmuskulaturen för att reglera kroppens kalciumreglering. Efter ingreppet kan patienten äta och återgå till en normal kost efter två timmar. Patienten kan tala som vanligt och stannar kvar på sjukhuset i 24 timmar.